Det jag inte ville berätta

Denna dag gick faktiskt förvånansvärt bra, trodde verkligen att jag skulle ner på botten idag. Vad pratar jag då om? Jo, påbörjade min traumafokuserade kbt (Kognitiv beteendeterapi) idag. Första steget. Innan var det bara förberedelser, så att jag skulle få hum om hur det kommer gå till m.m. Fick hem ett häfte med information, men har inte ens vågat läsa första raden. Som att hjärnan säger ja, men kroppen skriker nej. Jag vill inte behöva prata om det, behöva berätta och speciellt inte gå in på detaljer. Känner mig så långt ifrån redo jag bara kan bli, men samtidigt kommer jag nog aldrig bli mer redo än vad jag ��r nu. Usch, detta är så jobbigt. Att tvinga sig själv till att inte bara acceptera det för sig själv, utan även att berätta om det. Våga prata om det. För det är ju främst det som får en att våga gå vidare. Usch, jag tycker inte om detta alls. Det knyter sig i magen och det känns som att detta aldrig kommer få ett slut. Men det är ju nu det börjar, början på slutet. Det är nu jag äntligen kan få ett riktigt avslut.

Idag gick vi mest igenom vad det är. Frågor som, vad kan man kalla det jag varit med om, vems fel är det, hur många är egentligen utsatta, vem blir utsatt? Så många frågor som jag egentligen vet precis vad svaren är. Skulle jag få frågan, vems fel det är att hon där blivit våldtagen, så svarar jag ju utan tvekan att det är gärningsmannens fel. Men det är inte lika uppenbart när det är en själv man pratar om. När man själv sitter där och beskyller sig själv, att man kunde gjort så mycket annorlunda för att förhindra det. Tycker inte om att prata om det alls, men ändå känns det så skönt efteråt. Det känns så skönt att få skriva av sig just nu. Även om jag vet att de som vet vad det handlar om, kommer välja att döma mig för att jag går ut med detta. Kanske till och med påstå att jag ljuger. Men för mig spelar det inte längre någon roll. Jag kommer inte gå ut med namn, så hemsk är jag inte. Även om det denne gjorde mot mig är värre, så tänker jag visa mig själv bättre. För det är precis vad jag är, bättre.